Jon Sæland. Landbrukstidende nr8. S61 1940
Ingeniør Lennart Wålstedt i Dalarne er ein av dei fremste ullmenn og fårmenn i broderlandet. Han skriv m.a. dette i svenska fåravelsføreningens tidskrift nr. 5 for i fjor:
"... vad ullkvaliteten betråffar, så har arbetet fdr att høja den varit intensivt inom fåravelskretsar i snart 30 år. Man har stråvat efter att få fram høga ullkvaliteter for att genom mervårdet av denne få ut litet mera från den ej så synnerligen lønande fårhanteringen.
Med vilken løn?
Jo, att priset på avelsdjur med høg poångtening stigit avsevårt i pris, och att den som lyekats prestera høgklassiga djur fått rått goda prisar, som andra djurågarar fått betala.
Men den høgklassiga ullen, den betalas allra høgst 50 øre pr. kg. mer ån oådel och illa skøtt ull.
Och från hemsløjdshåll har man mest rop efter - ett billigst standardgarn. Sådant kan endast gøras av billig, simpel ull, och om taktiken hårutinnan inte snart åndras, så kommer man nog snart att bliva bønhørd. Som bekant år det køttet som skapar fåraveln bårighet - i sålsynta fall bidraga åven skinnen - men ullen niåste från økonomisk sida sett betraktas som en biprodukt. De stora snabbvuxna lammen betyda således for fårågaren mest. Man har inte råd betala høga prisar for avelsdjur och att føda senvuxna stammar bare før ullens skull".
Dette her kunde gjeme lika so vel vori skrive um Noreg og norske tilhøve berre med den skildnaden at me her i landet tidlegare enn i broderlandet hev vori klår yver at tilstanden er og vert soleis kring finullavlen og at me soleis ikkje hev gjenge solangt på vegen mot fin ull som avels leidingi i Sverige hev gjort.
I det siste året hev me set at mange god truande menneskje (serleg kvinnor) hev plappra og skrive um kor ille det er med norsk ullavl.
Eg skulde ynskje at alle desse godtruande menneskje vilde lesa tvo gonger det som ovanfyre er skrive av ein i faget sitt mykj framståande svensk saumann og tekstilmann (spinneverkeigar). Kanskje dei vild tru han litt betre enn ein landsmann.